Det har verkligen gett mig mycket glädje. Även om det handlar om fanfiktion har vissa av dessa karaktärer blivit mycket kära för mig, och jag kan inte föreställa mig mitt liv utan dem. (f. 1989)
Jag bekantade mig med populära serier (till exempel Silver Fang och Fullmetal Alchemist) när jag var cirka 10 år gammal genom tv:n och pocketböcker som jag hittade i affärer. Något äldre började jag söka och skapa fanart av mina favoritserier. (f. 1996)
Jag ritade redan som liten bekanta figurer från serier och tv-program – något som säkert är bekant för många andra som är intresserade av att rita! Men efter lågstadiet drabbades jag av en kris. Jag ritade mänskliga figurer bedrövligt dåligt. (-) Men situationen förändrades när manga kom in i bilden på högstadiet och jag började modellera människor med hjälp av lärande från Rumiko Takahashi och Hiromu Arakawa. Det var ganska häftigt att gå från att rita människor som påminde om potatisar till något som … Ja, det var naturligtvis väldigt coolt enligt mina kompisar och mig själv! Hur som helst inspirerade mangan mig att fortsätta rita i en tid när jag annars var ganska nedstämd över det hela. Jag återfann glädjen i att rita genom en ny metod och stil. (f. 1992)
Hösten 2022 insåg jag att en av mina drömmar redan hade gått i uppfyllelse: jag har fått producera kulturbegivenheter som jag verkligen gillar, särskilt genom konvent. Även om massmedia eller personer utanför hobbyn inte alltid uppskattar eller ser värdet av konventer för ungdomar är jag stolt över det ideella arbete jag har gjort och den erfarenhet jag har fått. (f. 1992)
Till en början tittade jag på anime ensam i åratals. Jag blev också mer intresserad av japansk kultur, samhälle, japanska filmer och historia, vilket skapade en grund för analys av verken. Senare hittade jag vägen till Desucons kretsar och där hittade jag likasinnade hobbyister att dela tankar med, vilket så småningom ledde till att jag höll föredrag på konvent. (f. 1991)
Hörde att det arrangerades animeevenemang i Finland där man kunde uttrycka sin fandom genom att klä ut sig till favoritkaraktärer. Det var så min cosplay-hobby började, och den har pågått i nästan 15 år. (f. 1993)
Min första con var Kawacon 2013. Jag var 11 år och hade på mig en riktigt hemskt dålig självgjord Sonic the Hedgehog-dräkt första dagen, och andra dagen hade min gudmor gjort en Mewtwo-dräkt. Att tävla är inte en så stor del av det för mig ännu, däremot älskar jag att vara på scenen och priser intresserar mig. (f. 2002)
Hörde att det arrangerades animeevenemang i Finland där man kunde uttrycka sin fandom genom att klä ut sig till favoritkaraktärer. Det var så min cosplay-hobby började, och den har pågått i nästan 15 år. (f. 1993)
Jag ritade inte mycket innan jag blev intresserad av ”japan”, men på högstadiet blev jag verkligen fascinerad av att rita anime/manga-stiliga stora ögon-figurer. Jag ritade mina favoritkaraktärer, designade lolita-kläder i top-model-böcker och blev intresserad av att rita olika slags drakar och koi-fiskar. Särskilt att rita japanska drakar inspirerade mig. Långa ormliknande (ryū (龍) eller tatsu (竜)) drakar utan vingar, men med ett visdomsfullt utseende skägg och långa ”mustascher”. Vid sidan av intresset för Japan började jag också att vara fan av annat ”barnsligt” på högstadiet och ritade bland annat väldigt många egna My Little Pony OC-figurer. Jag blev också intresserad av att rita manga-temabaserade figurer på grund av Promarker-tuschpennor och ”manga drawing” -papper som bara fanns att få tag på i finska bokhandlar. Jag fyllde flera av dessa anteckningsböcker och fick mycket pennor i present eftersom de var dyra och slits snabbt. Många som ritade i mangastil föredrog Promarker och Copic-tuschpennor. De var som ”avsedda” för att färglägga mangastiliga ritningar. Jag ägde också några ”how to draw manga” -böcker och lånade dem från biblioteket. (f. 1999)
