Hobbyn har varit viktig för mig och jag har upplevt en känsla av samhörighet genom den. Det har också varit roligt att ha någon egen grej. Hobbyn är en stor del av mitt liv och jag tror inte att jag någonsin skulle kunna ge upp den helt. Den är en livsstil. (f. 1992)
Hobbyn var det viktigaste i mitt liv när jag var yngre, det gav enorm glädje i livet. Idag kopplar jag av med mina hobbyer på fritiden och njuter fullt ut av mina favoritserier och -spel. Hobbyn hjälper mig att återhämta mig från jobbet och annan stress, så den hjälper till med min mentala hälsa! (f. 1990)
Senare, när jag hittade fandomen, hittade jag människor som var som jag, jag hittade min egen underbara grupp av vänner som jag hörde till och som jag gjorde mycket roliga saker med. Jag hittade vänner, riktiga livslånga vänner, som blev som familjemedlemmar och som fortfarande är starkt närvarande i vardagen och i hela min familjs liv. Jag hittade också min älskade make genom det, som jag nu har varit tillsammans med i 19 år och med vem jag har en underbar familj. (f. 1981)
”Berättelser skapade av japaner är så annorlunda och innehållet är ofta mycket rikare och djupare jämfört med till exempel västerländska mainstream-animerade serier. Berättelserna och den japanska kulturen i serierna är fascinerande. Jag gillar helt enkelt dessa berättelser, det är medier jag vill konsumera och stödja. Jag gillar också konsten från flera japanska manga- och animekonstnärer och det japanska konceptet kring söthet. Speciellt i Finland, där saker ofta är svarta och grå, och därför tråkiga enligt mig, är den söta och färgstarka världen av japansk manga och animation uppfriskande annorlunda.” (f. 1986)
”Jag tillhör så kallade första vågens japanhobbyister. Jag började läsa översatt manga när jag gick i högstadiet cirka 2004 – 2005 och tittade på översatt anime. Mitt intresse växte gradvis och 2008 började jag göra cosplay-kostymer och 2009 började jag gå på cons. Den japanska produktionen var rolig, färgstark, fartfylld och av hög kvalitet – och exotisk. Under gymnasiet blev jag också intresserad av japansk gatumode, eftersom det var mer öppensinnat än grundskolornas massmode.” (f. 1989)
”Hobbyn känns inte längre som en hobby utan som en livsstil. Jag lever mina passioner och min barndom varje dag. Jag låter inte saker som anses ”barnsliga” hindra mig från att utöva mina passioner, och jag får mycket glädje och nöje av mina samlingar och hobbier.” (f. 1993)
”Min hobby har alltså öppnat nya dörrar för mig, varit starkt närvarande i de kontakter jag har skapat och när jag har träffat nya människor och upprätthållit relationer. Jag har alltid känt att Japan och ”nördkulturen” i allmänhet är mycket mottagande grupper. Jag har aldrig känt mig som en utomstående där. Tvärtom kände jag inte samma tillhörighet bland ”normerna”, även om jag pratade om hästar med hästtjejer när jag var ung. På universitetet lärde jag känna mina klasskamrater genom cosplay-hobbyn.” (f. 1999)
”Expansionen har skett med ökad tillgänglighet, ju lättare det är att få tillgång till exempel till spel, manga eller fanprodukter, desto mer konsumeras de. Internetets allmänna spridning har också varit avgörande för hobbyn, jag kommer från en liten by där ingen var intresserad av japanska saker, så jag hittade vänner på nätet.” (f. 1985)
”Särskilt tidigare (på 2000-talet) var det betydande stigma kring hobbyn, men efter ”anime-boomen” i början av 2010-talet har fördomarna tydligt minskat. Färgglatt klädda ungdomar stöter fortfarande på termen i pressen årligen, men vanligtvis betraktas hobbyn mer öppet.” (f. 1989)
”Jag beundrar alltid människor som modigt framhåller att anime-, manga- och nördgrejer verkligen är viktiga för dem och har närmat sig det med att det inte är något att skämmas för! Jag är själv mer reserverad och oroar mig för vad andra tycker.” (f. 1992)
”Min hobby har bemötts positivt, jag skulle säga mer positivt än jag har tänkt. Det har funnits fördomar mot anime och manga främst på grund av dess olikhet, vilket är anledningen till att jag inte vågade ta upp min hobby särskilt mycket i början. Numera känns det som att anime och manga inte längre betraktas som så annorlunda, och fanbasen i Finland har utvidgats betydligt. På grund av dessa faktorer är jag nu mer öppen om min hobby.” (f. 2004)
Jag får fortfarande mest förvåning från mina föräldrars åldersgrupp, dvs från över medelålders personer, som tror att intresset för ”japanska grejer” var en tonårsfas och inte en stor del av mitt liv. En liknande attityd syns också bland yngre, cirka tonåriga hobbyister, som tycker att ägna sig åt trettioårigs anime och japansk populärkultur är pinsamt och barnsligt, trots att det finns anime, manga och cosplaying-figurer för varje åldersgrupp.” (f. 1993)
