Mitt första möte med manga, anime och spel kom hemifrån när jag var några år gammal. Men det var först när jag var nio år som jag blev mer intresserad av att läsa manga. Det var lätt att bli uppslukad av serierna när mina vänner runt omkring mig läste samma serier som jag. Genom att läsa manga ökade mitt intresse också för anime, japansk musik och den japanska kulturen överlag. (f. 1996)
Jag var elva år gammal. Jag tillbringade sommaren med min familj i stugan och det var en vana för oss att gå till det lokala biblioteket för att låna läsning för semestern. Det var där jag råkade stöta på den första delen av serien Ranma ½. Jag hade hört talas om mangaserier tidigare och mindes att jag hade sett namnet på den här serien någonstans, så jag bestämde mig för att nyfikenhetens skull låna pocketboken till mig själv, eftersom jag redan tyckte om serier och flitigt läste fransk-belgiska serier som Asterix och Tintin. I den svartvita mangaserien fanns dock något stilistiskt och berättartekniskt som jag inte hade stött på i mina tidigare serier och jag blev genast fast. Jag läste om och om igen den manga jag lånade från biblioteket tills jag kunde den utantill. Framöver använde jag alla mina små veckopengar på manga-pockar som såldes i R-kiosker och livsmedelsbutiker. (f. 1993)
Jag var nog precis i lågstadieåldern, ca 8 år, när jag för första gången läste manga. De första serierna jag läste var nog Tokyo Mew Mew, Inuyasha, Silver Fang, Detective Conan, Fruits Basket och Chibi Vampire Karin(?) Om jag minns rätt. Den första manga jag läste helt och hållet var Inuyasha, min bästa vän samlade på den och jag lånade huvudsakligen resten från biblioteket. Vi hittade också de animeavsnitt online och bestämde oss för att titta på dem tillsammans med min vän. (f. 1999)
Min äldre syster gillade manga redan när jag var väldigt liten (kanske 6 år) och fick mig också intresserad. Jag lärde mig att rita mestadels bara genom manga ritböcker. Fan art ledde mig till att läsa japanska mangaserier. (Till exempel Tokyo Mew Mew, My Hero Academia, etc.). De flesta av de mangor jag läste hade också en anime, vilket ledde mig till att titta på anime. (f. 2009)
Nu över 20 år senare kan man nog konstatera att manga aldrig blir tråkigt, eftersom det alltid finns något nytt och oväntat att upptäcka, även om man vid något tillfälle kanske trodde att man redan hade sett det mesta. Kanske de eviga slagsmålsserierna från Shounen Jump inte längre griper en på samma sätt som när man var 16 år, men det finns så mycket annat i mangan att jag aldrig är rädd för att tappa intresset (f. 1985).
Jag lärde känna anime när jag var 9 år gammal (1999) genom Pokémon och Digimon, när de började sändas på finsk TV. Jag blev genast intresserad av dem på grund av deras gripande handling och teckningsstil. Jag lärde känna manga när jag var cirka 10 år gammal (2000) när jag hittade Ranma ½, Inu-Yasha och Magic Knight Rayearth i min kusins bokhylla. Jag älskade att rita och dessa seriers teckningsstilar fascinerade mig otroligt mycket. Genom dessa serier började jag verkligen intressera mig för manga och anime. Jag började febrilt leta efter mer manga och anime och tog inspiration från dem i mitt ritande. Jag läser fortfarande mycket manga än idag och upplever att mangan har haft en betydande inverkan på mitt tecknande, både när det gäller enskilda bilder och serier (f. 1990).
När jag var cirka fem år gammal lånade jag en hög med ritningsböcker från min storasyster (de där som steg för steg lär ut hur man ritar figurer, jag älskade dem alltid) och lärde mig att rita från dem. Förresten har min syster fortfarande inte fått tillbaka sina böcker, och jag har under årens lopp utökat den samlingen. Sedan hörde jag att manga inte bara handlade om att rita stiliserat utan att det också fanns serietidningar tillgängliga även i Finland (vid den åldern när serietidningar intresserade mig hade det redan översatts en hel del manga till finska), och därifrån växte min kärlek till manga. (f. 2009)
