Jag lyssnar till ungefär 85% japansk musik, och även om jag inte direkt försöker klä mig inspirerad av en japansk stiltrend eller animekaraktär har jag nästan alltid en animefantröja eller -pin. (f. 2004)
Under högstadiet var det mitt ”hela liv”. Japan, j-rock, fanfiction, larps och Lafi fyllde mina tankar och samtal under fritiden och i skolan. Efter gymnasiet åkte jag till Japan några gånger för konserter och köpte CD-skivor, tidningar och annat fanmaterial från Johnny’s-artister. Jag hade aldrig mycket pengar, men allt som inte gick till levnadskostnader gick till detta. (f. 1991)
Jag fördjupade mig i alla möjliga j-rock/VK-webbplatser på internet, lärde känna andra fans från början på Xanga, sedan på Livejournal, och i Finland på IRC-galleriet. Några år senare fick vi ganska många band till Finland genom JrockSuomi, så jag hamnade på konserter i Tyskland och Storbritannien. (f. 1986)
Jag lärde känna min bästa vän genom J-pop, lite av en slump. Vi skulle göra ett grupparbete tillsammans och råkade prata om musiksmaker och det visade sig att jag lyssnade på japanska soloartister och hon lyssnade på japanska idolgrupper, så hon introducerade mig till den världen, och det blev en livslång vänskap som har skapat nya relationer för mig. (f. 1993)
”Vi köade länge framför Tavastia. Vi köade för MUCC:s konsert i cirka 10 timmar. Vi lämnade Savolax från Iisalmi med tåget kvällen innan mot Helsingfors (min vän ville köa ännu tidigare och blev TYDLIGEN sårad när vi andra inte gick med på att sova i sovsäck över natten i Helsingfors centrum). (-) Jag kommer inte ihåg mycket om konserten själv, men vi köpte en affisch! Eftersom vi dagen efter gick till Top Ten vid järnvägsstationen för att köa för fler autografer. Stämningen var elektrisk och spänd. Det var underbart att träffa artisterna, berömma gårdagens konsert, få autografer och åka hem på ett bra humör.” (f. 1991)
I mars 2009 hade An Cafe en konsert på Tavastia i Helsingfors. Innan dess delade bandet ut autografer vid avdelningen Anttila Top Ten i stationsgången. Jag kommer ihåg att jag kom överens med en vän om att gå tidigt på morgonen för att köa i stationsgången. Jag vaknade tidigt på morgonen för att hinna med den första bussen från Esbo till Helsingfors. Jag mötte min vän vid Elielplatsen, varifrån vi ”rusade” till stationsgången, där det redan fanns en lång kö framför Anttila. Det visade sig att en del av människorna hade tillbringat natten i stationsgången. Efter att ha fått autograferna begav vi oss till kön framför Tavastia. (f. 1984)
Det var mycket viktigt att ta bilder på biljetterna och lägga till foton på IRC-galleriet. Dessutom skrev jag i MSN Messenger ”status” -delen om kommande konserter, vart jag skulle, så att internetvänner kunde veta var de kunde träffa mig. Det var också bara ren skryt. (f. 1991)
Jag hittade flera visual kei-band genom MySpace, som An Cafe, The Gazette, SuG, LM.C och Versailles, för att nämna några. Genom MySpace träffade jag också en vän med vilken jag gick på många j-rock-bandkonserter. Vi är fortfarande vänner även om vi inte går på konserter särskilt mycket längre. (f. 1984)
Jag upptäckte flera visual kei-band genom MySpace, såsom An Cafe, The Gazette, SuG, LM.C och Versailles, för att nämna några. Genom MySpace träffade jag också en vän med vilken jag gick på många j-rock-bandkonserter. Vi är fortfarande vänner även om vi inte går på konserter så mycket längre. (f. 1984)
Min väns storasyster (SOM JAG BEUNDRADE) lyssnade på Dir en Grey, men jag hörde dem bara lite grann, det fastnade inte hos mig. Jag brukade lyssna på Yle X:s topp 40-albumprogram varje söndag. Jag tror att det sändes på söndagsmorgnar. Jag slog på radion och låg i sängen, och runt nummer 38 fanns Dir en Greys album ”Withering to Death.” Programledaren spelade låten ”Jesus Christ R ’n’ R.” Jag minns hur jag låg i sängen på rygg med vidöppna ögon. Vad var detta för annorlunda, fräscht och framför allt JAPANSK musik? Jag var en förändrad kvinna efter det. ”Jesus Christ R ’n’ R” är fortfarande min favoritlåt av Dir en Grey. (f. 1991)
I början av 2000-talet hängde vi i min väns delade lägenhet, och där märkte jag en bild av Dir en Greys Kyo skapad med DotArt-generatorn på dörren. Jag frågade min vän vad det handlade om och han spelade Dir en Greys album ”Vulgar.” Albumet gjorde intryck och jag ville höra mer om denna underbara sak som kallas j-rock. (f. 1984)
Dock var Dir en Greys konsert på Ankkarock den mest betydelsefulla upplevelsen för mig. Jag var en inbiten Dir en Grey-fan. Det bandet var allt för mig. Jag hade färgat mitt hår samma färg som basisten Die, hade CD-skivor, DVD-skivor, bandtröjor och allt annat jag kunde få tag på. Min vän gjorde också flera Dir en Grey-t-shirts åt mig. En av dem hade jag till och med på mig på min konfirmationsbild. Vi åkte till Ankkarock tillsammans med min dåvarande pojkvän och min kusin. Konserten var ganska tidig, kort festivalgig. Men jag var FÖRTROLLAD! (f. 1991)
Andra gången jag såg Dir en Grey var på Tavastia. Jag gick dit med en gymnasievän som också gillade bandet, även om han inte var någon stor fan av Japan annars. Min mamma blev arg över den resan eftersom konserten var mitt i veckan och jag var tvungen att hoppa över skolan. (-) Dir en Grey har uppträtt i Finland även efter det, men deras musik är nu mera metal och långt ifrån min egen musiksmak att jag inte har velat betala nästan hundra euro för en konsertbiljett av nostalgi. Kanske nästa gång. För forskningens skull. (f. 1991)
Förutom anime och manga bekantade jag mig också med Vocaloid-karaktärer och genom dem, japansk musik, främst Vocaloid-låtar men också till viss del j-pop-musik. (f. 1999)
Jag plockade upp några saker från att klä upp mig till vardagskläderna, likasom musik från olika artister. Jag tänker inte på dem som japansk musik, bara musik jag gillar. Vocaloid introducerade mig för många av dem. (f. 2004)
Black Butler och Vocaloid-serien ”Evillious Chronicles,” specifikt ”Story of Evil,” har varit en stor del av hur jag klär mig nu för tiden. Jag har haft stunder då mina intressen har varierat och cirkulerat runt, men dessa två har alltid förblivit nära mitt hjärta. (f. 2007)
På grund av söt mode sökte jag på YouTube efter ”kawaii music” och hittade en spellista som inkluderade Hoehoe-P (Hatsune Miku vocals) – ”Hello how are you” och ”Renai Circulation.” Då började jag lyssna på Vocaloid-musik. (f. 2006)
Alla mina vänner har jag träffat genom intressen, åtminstone delvis. VOCALOID har gett mig flest vänner och vi firar deras födelsedag varje år. Vi ses ofta, ibland bara för att gå till caféer eller fotografera. Ofta bara umgås vi hemma hos varandra och spelar spel eller gör ingenting. Vi gör allt tillsammans från sida till sida. (f. 2001)
Jag var väl i 2-3 klass? Jag började rita och hittade handledning på nätet (i mangastil), och en av dem var hur man ritade Hatsune Miku. Sen började jag lyssna på Vocaloid-musik (jag lyssnar fortfarande varje dag lol). (f. 2003)
Alla mina vänner har jag träffat genom intressen, åtminstone delvis. VOCALOID har gett mig flest vänner och vi firar deras födelsedag varje år. (f. 2001)
Av en slump hände det sig att jag lyssnade på Hatsune Miku under Nightcore-säsongen på högstadiet, och då upptäckte en kompis detta och började förklara mer om figuren och hennes koncept, samt t.ex. ”ievan polkka”, som orsakade mycket upprörda känslor bland finska Vocaloid-fans, eftersom utländska fans trodde att det var en ursprunglig japansk låt. Jag blev intresserad av Hatsunes koncept och att hon är en ”virtuell pop-idol”, och jag blev en Hatsune-fan. (f. 1999)
Vocaloider, dvs. japanska röstbankar, och särskilt Hatsune Miku. Jag samlar på Miku-grejer, klär ut mig som henne och lyssnar förstås på Vocaloid-musik. Miku har varit ett stöd i mitt liv i över 10 år och är fortfarande en viktig del av min vardag. (f. 1999)
Även Vocaloid var ibland väldigt viktigt, allt som hade med det att göra var ett måste att veta och vara uppdaterad om de senaste Vocaloid-utgåvorna (även om de också handlade om UTAU-loider, fan-loider osv.). Min absoluta favorit var en fanversion av Hatsune Miku som heter Zatsune Miku. Jag är fortfarande Zatsune-fan och planerar att klä ut mig som henne igen av nostalgiska skäl. Min Vocaloid-hobby förvandlades från att lyssna på musik till att samla figurer i vuxen ålder. Manga har samlats på efter att jag först hörde talas om Vampire Knight. (f. 1999)
