Anime och manga var verkligen en stor grej och en viktig del av min identitet när jag växte upp och sökte efter mig själv som vuxen. Mina favoritserier och -spel kommer förmodligen att vara viktiga för resten av mitt liv, och det är trevligt att kunna återvända till dem och se hur min inställning till dem förändras med åldern. Att titta på anime tillsammans med min partner som bor långt borta är en bra ursäkt för att ha dejtkvällar genom internet. (f. 1992)
Som barn kom min första kontakt med anime i form av VHS-kassetter med dubbning på finska: Silverfang. På biblioteket var en av personalen inte villig att låna ut dem till så unga. Man var alltid tvungen att vänta tills en annan personal var på plats. Jag tror att Inuyasha var den första mangaserien jag lånade från biblioteket på engelska. (f.1987)
På biblioteket fanns det några anime-serier och -filmer på VHS-kassetter som Candy Candy och Silverfang. De fascinerade mig. På TV:n gick det Pokemon och Digimon, vilka jag förstås blev beroende av. Jag var väl runt 9-10 år vid den tiden. Sedan kom Final Fantasy-spelen och fanart från dem. När jag var 11-12 år gammal kom jag för första gången online hemma med vår familjs första PC, och då började jag ladda ner manga, anime och visual kei-musik och annat. Därifrån började det. (f. 1990)
När jag var 11 år började min bror och mina kompisar prata om något mystiskt som hette anime. Det dröjde inte länge innan jag började titta på anime intensivt. Även om jag i början inte kunde engelska, ännu mindre japanska, minns jag inte att det hindrade min tittarupplevelse. Under högstadiet var det nästan en tävling att titta på anime, och vi jämförde med vännerna vilken av oss som hade flest anteckningar på MyAnimeList.net. (f. 1996)
Som liten tittade jag på olika japanska animerade serier på VHS-kassetter. Den japanska stilen och berättandet lockade mig. Candy Candy var min favorit. Vi tittade ivrigt på Mumindalen på TV:n. I början av 2000-talet, runt 19 års ålder, började jag läsa manga på biblioteket och köpa manga-pocketböcker som gavs ut på finska. Mina första läsupplevelser var Akira och Ranma 1/2. (f.1983)
I början av 90-talet visades bland annat Porco Rosso och Min granne Totoro (då med titeln Min osynlige vän) på Yle, så jag kom i kontakt med anime helt oavsiktligt. Då visste jag inte att jag tittade på anime. Även Silverfang och Candy Candy var mina favoriter från barndomen. (f. 1989)
Som barn tittade jag på Silverfang och Candy Candy på VHS-kassetter utan att veta att det var anime. Jag var i lågstadiet då. Senare på högstadiet tittade jag på Sailor Moon på tyska när jag var 14 år. (f. 1986)
Min första kontakt var Silverfang- och Grand Prix-videor från videouthyrningen när jag var runt 9 år(?). Sedan fick tidningens Super Power Anime Express- och MangaMania-spalter mig intresserad när jag var 14 år, och därifrån lärde jag mig termerna ’manga’ och ’anime’. (f. 1980)
Som barn tittade jag på Pokemon, Digimon, Mumindalen, osv., men jag visste inte då att de var anime. När jag var ungefär 10 år kom jag i kontakt med Silverfang och blev helt fascinerad. Genom Silverfang började jag förstå vad anime/manga är när jag började söka information om Silverfang på nätet. Jag började också bekanta mig mer med anime/manga; på TV:n (SubTV) kom till exempel Neon Genesis Evangelion, Dragon Ball Z och Sailor Moon, som jag följde med. InuYasha och Tokyo Mew Mew var de första mangaserierna jag stötte på. (f. 1993)
